Egenmäktighet med barn lagen
B och NJA s. Att obehörigen skilja en barn från dess vårdnadshavare omfattar att någon — en förälder utan del i vårdnaden eller annan — för bort barnet alternativt annars undanhåller det från vårdnadshavaren, exempelvis efter en avslutad umgängesperiod, förutsatt att det sker så länge och under sådana förhållanden för att man verkligen kan tala om att barnet skilts från vårdnadshavaren jfr Lagrådets yttrande inom prop.
Regeringen beslutade den 9 januari för att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag såsom överensstämmer med denna propositions lagförslag. Lagrådet besitter haft vissa synpunkter på förslaget. Regeringen avgjorde den 20 maj att ge en speciell utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen från brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning dir.
Vad innebär egenmäktighet med barn?
Straffet existerar för båda fallen böter eller fängelse inom högst ett år eller, om brottet existerar grovt, fängelse i lägst sex månader samt högst fyra år. Utredningen antog namnet Fridskränkningsutredningen. Detsamma gäller, om den som gemensamt tillsammans någon annan har vårdnaden om ett ungar under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet samt därigenom själv tar sig rätt.
Vad liksom i första hand setts som ett sådant undanhållande i praxis är när någon håller barnet borta från vårdnadshavaren under sådana former att barnet får anses skilt från denne, t. Är brott som avses i inledande eller andra stycket grovt, ska gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Detta gäller i vart fall om avsikten när barnet fördes till den andra platsen var att barnet skulle återlämnas när umgängesperioden var slut NJA s.
existerar brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra kalenderår. Betänkandet har remissbehandlats. Båda dessa situationer torde däremot ha utgjort ett skiljande om gärningsmannen inte haft del i vårdnaden. Ett bortförande av barnet under den tid som enstaka rätt till umgänge förelegat torde visserligen behärska utgöra ett försök till egenmäktighet med unge, om syftet varit att skilja barnet ifrån den andra vårdnadshavarens vård, och brottet skulle då fullbordas när barnet skulle ha återförts till den andra vårdnadshavaren jfr det särskilda yttrandet i NJA s.
Härigenom föreskrivs för att 7 kap. Ansvaret för egenmäktighet med ungar ser följaktligen olika ut beroende på angående gärningsmannen har del i vårdnaden om barnet eller inte. Har gärningsmannen själv del inom vårdnaden är ansvaret för brottet begränsat mot olovliga bortföranden. Som Högsta domstolen funnit utgör det inte ett bortförande om en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd NJA s.
Den såsom obehörigen skiljer ett barn under femton tid från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, angående gärningen inte utgör brott mot frihet. ej heller det fallet att en vårdnadshavare utan den andras vetskap under en umgängesperiod på grund av barnet till en plats där det sedan hålls kvar utgör ett bortförande. För egenmäktighet med barn döms den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som har vårdnaden om barnet första stycket första meningen.
Ett bortförande i paragrafens innebörd är snävare än ett skiljande och äger i praxis inte ansetts kunna bestå enbart i ett undanhållande. I denna proposition behandlas frågan om straffansvaret för egenmäktighet med ungar när gärningsmannen har del i vårdnaden. Den som har del i vårdnaden om barnet ska däremot dömas om han eller denna utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet.
Straffansvaret för egenmäktighet med barn ser i dygn olika ut beroende på om gärningsmannen existerar vårdnadshavare för barnet eller inte. Straffansvaret gäller också när vårdnadshavaren. För egenmäktighet med unge döms också den som gemensamt med ytterligare har vårdnaden om barnet och som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet första stycket andra meningen första ledet. Att en vårdnadshavare håller kvar ett barn på en lokal dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna, eller dit barnet förts under enstaka umgängesperiod, omfattas därför inte av straffansvaret.
Den som inte själv har del i vårdnaden ska dömas för egenmäktighet med barn ifall han eller hon obehörigen skiljer barnet ifrån dess vårdnadshavare. Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer en barn under femton år från någon liksom vårdar barnet med stöd av lagen tillsammans särskilda bestämmelser om vård av unga, ifall gärningen inte utgör brott mot frihet alternativt främjande av flykt.
Om någon som ej har del i vårdnaden olovligen för försvunnen eller undanhåller ett barn från dess vårdnadshavare döms han eller hon för egenmäktighet tillsammans barn. Regeringen har också beaktat Lagrådets synpunkter i fråga om mer enhetliga uttryckssätt. Utredningen lämnade i januari betänkandet Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn SOU Utredningens förslag inom fråga om straffansvaret för grov fridskränkning samt grov kvinnofridskränkning har behandlats och lett mot lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli prop.
Egenmäktighet mot barn
I uppdraget ingick också att utreda och redovisa ett bedömning av om straffansvaret för egenmäktighet tillsammans med barn är lämpligt utformat vid gemensam vårdnad. Detsamma gäller, om den som gemensamt tillsammans med någon annan har vårdnaden om ett små människor under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren alternativt om den som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.
Straffbestämmelsen om egenmäktighet med små människor 7 kap. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns inom bilaga 3. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring inom brottsbalken. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 5. I propositionen föreslås därför att straffansvaret på grund av egenmäktighet med barn när gärningsmannen själv besitter del i vårdnaden utvidgas till att omfatta både olovliga bortföranden och olovliga undanhållanden från ett barn.
Enligt regeringen måste det dock anses således klandervärt att en vårdnadshavare undanhåller ett små människor från den andra vårdnadshavaren att också detta bör vara straffbart. En sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag i berörda delar finns i bilaga 1 respektive bilaga 2.