Med och också
Egentligen ska man inte tänka i absoluta begrepp som rätt och fel, utan mer tänka på om något passar sig i en visst sammanhang. Men ja, för att svara på din fråga: Jag själv skulle hålla mig borta från med om jag skriver lite mer formellt, men i mindre formella sammanhang eller mer avslappnad dialog i enstaka novell eller roman ser jag det helt inte som fel. Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - samt till och med då är det omöjliga kanske bara omöjligt än så länge.
eftersom de allra flesta tycker det är grammatiskt att använda med på det sättet existerar svaret enkelt vad som är korrekt rent språkligt, och det är att det existerar det. Men som sagt, sen är frågan om det är accepterat även i dem högre stilnivåerna. De stämmer ganska bra överens med mina egna. Jag hoppar till varenda gång jag läser ordet "med" istället på grund av "också". Att använda "med" på det sättet bör nog undvikas i formellare texter, dock i tal går det alldeles utmärkt.
Swedish: Med, också eller även?
Det som anses som rätt idag simma, simmade, simmat fick tioåringar smäll på fingrarna för om dem skrev på fyrtiotalet då gällde ["gjall"? detta man lär sig är korrekt i skolan brukar oftast höra till de lite högre nivåerna, eller mer formella kanske man hellre ska säga. Logga in för att kommentera! Åtminstone såg jag aldrig någon annan stavning på det ordet. Men ofta stannar jag upp innan och väljer ordet "också" istället. Fast nyfiken är jag!
Eller ja, vissa saker finns det ju helt klara regler för, som hur ord ska stavas alternativt saker som den stora majoriteten av modersmålstalare håller med om låter ogrammatiskt, men då det gäller ordval och så är avgränsningar fruktansvärt flytande och det viktigaste är välja rätt stilnivå och att vara konsekvent. tackar för era tankar! Vilket även gör för att jag i så fall skulle välja mellan de här två: Det här teet gillar jag med!
Jag reagerar mer på din stavning av te. Oftast skriver jag "thé" men ibland väljer jag "te"… Men "te" ser så 'rumphugget' ut…. Detta te gillar jag också! Det "köper" jag rakt av! Fast jag tror det är lite från en "generationsfråga"… När jag var barn skrevs te som just "thé" - även denna plats hemma i Sverige. Denna användning av "med" är urgammal, vi hittar den redan inom fornnordiskan. SAOB skriver om den här användningen av "med": "numera i sht ngt vard.
I äldre uppfattades den nog inte alls som vardaglig, men med tiden försvann bruket uppenbarligen ur formellare sammanhang för att leva vidare i tal och mer talspråksnära texter.
Swedish: Med, också eller även?
Jag tycker det är intressant ibland att veta vilket som är rätt om det finns något som är rätt. Är det egentligen rätt att skriva "med" i detta exempel? Jag föredrar att diskutera om en viss användning är lämplig i ett visst sammanhang snarare än om den är korrekt. Men liksom sagt, på "min tid" var det thé som gällde, åtminstone som jag lärde mig. Etikett: övrigt.
Däremot kan jag säga "med" när jag talar - ibland. Nej, jag är inte speciellt strikt beträffande "absoluta termer" - men ibland uppstår enstaka fråga i huvudet, som inte släpper. idag har jag 'hoppat till' så många gånger att jag måste ställa frågan här inne bland alla språkexperter! Ja, jag är en stort fan av att stava saker vid svenska och inte dra in en massa andra språk i det hela, och skulle vilja se alla lånord få nya stavningar.
Jag har ingen riktig uppfattning om hur bruket fördelar sig geografiskt, men min emotion om stilnivå är densamma som SAOB:s. Exempel: Detta thé gillar jag med! Vad detta betyder att något "egentligen" som det ofta brukar heta är språkligt korrekt är ett svår språkfilosofisk fråga. Jag med!