Benskydd shetlandsponny
Man kan även se shetlandsponnyer i djurparker samt numera även som handikapphästar inom terapin. Dessa två olika stammar har lett till för att det idag fortfarande finns två olika versioner av shetlandsponnyerna. Dels den ursprungliga lilla kallblodsliknande ponnyn, samt en lite ädlare shetlandsponny liksom visar inflytande av ädlare raser. Shetlandsponnyn existerar en lättfödd, smart och mycket sund ponny med ett lätthanterligt men något egensinnigt temperament.
I USA korsades shetlandsponnyn med Hackneyhästar till att få fram den lite ädlare amerikanska shetlandsponnyn och korsat med Appaloosa fick man fram den amerikanska ridponnyn. Shetlandsponnyn brukar delas in i två grupper; den standardstora likt har en mankhöjd på max cm den högsta tillåtna mankhöjden vid tre års ålder är cm samt minishetlandsponnyn på max 86 cm. Shetlandsponnyns ursprung är relativt okänt dock troligtvis härstammar de från skandinaviska ponnyer samt ponnyer som fördes från Asien av kelterna under talet f.
Shetlandsponnyn har sedan dess mest använts som ridponny för barn dock har även varit med i utvecklingen från många andra ponnyraser. Under år f. Shetlandsponnyer exporterades även över hela världen som körponnyer, barnponnyer, som cirkusdjur och även som sällskapsdjur i parker och hos de kungliga hoven. Under talet användes ponnyerna för att transportera torv, och senare i kolgruvor i Storbritannien, men har nu blivit populära som ridponnyer för barn, till körning och även inom ponnygalopp, ponnytrav och inom cirkusen.
Shetlandsponnyn existerar en av världens minsta hästraser och kommer ursprungligen från Shetlandsöarna utanför Skottland. De genetiska testerna påvisade även detta då den norska nordlandshästen och svenska gotlandsrusset har samma genetiska grund. På så sätt blev även typen fixerad och rasen fick en standard vilket stoppade utavel med andra raser. Även Islandshästar kan ha använts vid aveln och gett ännu fler färger till shetlandsponnyn.
En tyngre, grövre variant av shetlandsponny utvecklades specifikt till gruvarbete. Ponnyerna av denna rastyp bildade grunden till talrika avelsuppfödningar också utanför Shetlandsöarna, framförallt i England och Skottland men också inom andra europeiska länder och i USA. Londonberrystuterierna upplöstes men avelsmaterialet bevarades. Shetlandsponnyerna användes inledningsvis inom jordbruket och till körning, klövjning samt transport.
Detta på grund av inlandsisen liksom runt f. Torsten Jeppsson skriver i sin bok "Shetland", om ridsport och hästar publicerad år "I detta skede av storexport samt inkorsningar, som sånär höll på att utrota den ursprungliga kallblodstypiska shetlandsponnyn, upprättade Markisen från Londonberry år planmässig avel i stuteriform vid öarna Bressay och Noss. Skäckfärgen och den ännu inte tillåtna tigrerade prickiga färgen inom shetlandsponnyn kom härifrån och härstammar från mustangblodet som i sin tur har ärvt detta från den berömda spanska hästen.
Kr kunna även orientaliskt blod från de keltiska ponnyerna ha blandats in i shetlandsponnyerna genom dem keltiska bosättarna och säkert ännu mer blod från skandinaviska ponnyraser som togs med mot Storbritannien av vikingarna. En mindre variant liksom aldrig blir över 86 cm i mankhöjd kallas för minishetlandsponny. Även de primitiva tarpanerna kan ha vandrat över till öarna ifrån mellersta Europa.
Fetlarstammen var ädlare och tillsammans mindre och hade elegantare huvuden.
Shettis & ponnyutrustning
Shetlandsponnyerna fick oftast jobba hela sina liv i gruvorna och blev ofta personer som inte kan se då de inte fick se dagsljus. dem kan passa bra som barnponny men förmå även köras av vuxna. År förbjöds i enlighet med lag kvinnor och barn att jobba inom kolgruvorna i Storbritannien och efterfrågan på starka ponnyer som var tillräckligt små för gruvorna ökade, i och med den industriella revolutionen.
Shetlandsponnyn är mycket liten och blir oftast aldrig över cm i mankhöjd men inom förhållande till sin storlek är shetlandsponnyn en av världens starkaste hästdjur. Dessa vilda hästar domesticerades sedan och avlades både vilt, halvvilt och i fångenskap. Under mitten av talet skapades en hjord av shetlandsponnyer på halvön Sumburgh genom att korsa shetlandsponnyer med norska importerade Fjordhästar.
Inom Shetlandsponnyrasen tillåts en viss variation i rastyp. Även i Argentina fanns ponnyerna korsade med småväxta engelska fullblod till att få fram världens minsta hästras, Falabellan. Detta har även gett teorier om för att skandinaviska ponnyer vandrat över till öarna, t. Kr visar män som rider på lätta ponnyer, som i jämförelse med männen ej kan ha varit mer än någon meter över marken.
Bland annat användes de till för att transportera torv och kol, men ibland användes de även som ridponnyer, även till fullvuxna ryttare. De små shetlandsponnyerna passade utmärkt inom storleken i gruvgångarna som enbart var cm höga, och fick slita för att dra upp de tunga vagnarna.
Kotskydd shettis röd
Bildstenar från talet e. Shetlandsponnyns ursprung existerar relativt okänd men genetiska tester har påvisat att shetlandsponnyn troligtvis har sitt ursprung inom den utdöda, primitiva tundrahästen genom de snarlika yakutponnyerna från Ryssland som kommit till öarna. År startades den första föreningen för shetlandsponnyn i Storbritannien och stamboken öppnades för för att hålla kontroll över aveln och för för att kunna registrera renrasiga shetlandsponnyer.
Efter andra världskriget hittade man även grottor i södra land i västeuropa med målningar på små dvärgponnyer som liknar shetlandsponnyn. Shetlandsponnyn är då världens näst minsta hästras.