Fornborgars läge
Fornborgen i Askim har dock såsom de flesta fornborgar på branta bergkullar nedrasade partier, dock följer man stenvallens sträckning ser man för att de ej är naturliga utan en gång var en del av den förmodade försvarsvallen. I nordöst torde fornborgen ha haft ett ingång till borgplatån. Beteckningen RAÄ Göteborg äger ett närbeläget och skadat gravröse. Fornborgen tillsammans med måtten × 65 m i Biskopsgården inom Björlanda socken på Hisingen , är belägen cirka meter väster om Svarte mosse samt sydväst om Store Vette.
Fornborgen hade klena rester av stenvallar vid bergets lättillgängliga delar. Den är stor, i omfång ungefär × m och med sammanlagt knappt m stenvallar bevarade, dock uppdelade på m inre vallar och m yttre vallar, som bredast all 16 m. Mössebergs fornborg Träleborg är den enda i Falköpings kommun , belägen cirka 4—5 km nordväst om Falköpings centrum.
Fornborgar i Halland - Morfologi, klassificering, kulturlandskap samt regionalitet
I norr syns spåren av den längsta stenvallen av 20 meters längd. Åt öster och delvis mot norr är berget brant stupande, mot väster ganska brant samt mot syd långsamt sluttande. Dessutom finns inom östra delen av fornborgen, utanför den yttre vallen, en m lång ränna eller bas grav bevarad. Söder om berget sträcker sig Marholmen ut i havsviken och sommartid existerar badgästerna talrika vid Askimsbadet österom, delvis beroende på att Lisebergs Camping Askim Strand ligger vid bergets fot.
Fornborgen i Kortedala existerar belägen cirka 1 km från Kortedala torg, på ett högt berg några hundra meter väster om Assaredsskolan. Den består i regel av några decimeter stora stenar, undantagsvis därför stora som knappt en meter. Fornborgen inom Backa församling på Hisingen ligger i en grönområde mellan Aröds industriområde och bostadsområdet Backa Röd. Enklast nås fornborgen är att ifrån busshållplatsen Stora Arödsgatan vid Lillhagsvägen gå knappt m österut, där invid en ravindal finns en klassisk fornborg med måtten 50 × 30 m på höjden 50 m ö.
Inga anläggningar framkom, men tre bitar övrig kvarts påträffades. Under dess brukningstid torde dess ingång varit längs en större skreva inom nordväst, där även ett stenvallsparti saknas mot en annars idag ganska heltäckande stenvall mot väster och syd. I slutet av talet omgärdades detta område delvis av stängsel samt då konstaterade de antikvariska myndigheterna som fanns på ny besiktning att området i öster även syntes ha blivit terrasserat i sen tid.
Den har inget eget namn utan går under beteckningen RAÄ Göteborg i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Några av vallarna visade sig fanns osäkra eller naturbildningar vid den arkeologiska slutundersökningen av GAM omkring Inga konstruktioner såsom stolphål eller dylikt kunde iakttagas, dock påträffades linsformade kolkoncentrationer och några bitar bränd lera. På norra sidan finns även en cirka 1 meter bred ingång, fast av dagens besökare till fornborgen kommer de flesta via en ny väg uppför berget, då man har anlagt stentrappor och bänkar österifrån.
Vallpartiet som är cirka meter långt omsluter enstaka borgplatå på cirka × m. Denna stengärdesgård - en av många i området - är av yngre datum än fornborgen, likt torde vara från folkvandringstiden. Väster om Slätta Damm i Hisingsparken i Lundby församling vid Hisingen , på toppen av berget Burshäll finns det lämningar av en fornborg ungefär × m, med en cirka meter utdragen stenvall, som endast skyddar bergets norra sektion, då de övriga partierna av bergshöjden avgränsas av delvis mycket branta sluttningar.
Endast inom norr och öster har det varit möjligt att bestiga berget, troligtvis har ingången varit i öster där det ännu idag går en tämligen krokig och brant stig upp till borghjässan. Smärre arkeologiska undersökningar har gjorts i fornborgen, bland annat i samband tillsammans med att en ny mast restes på bergets topp, men inga fornlämningar hittades då, ej heller vid en antikvarisk kontroll och , då en 7 × 4 m massiv yta handgrävdes i fornborgens norra del inför uppsättande av ett stängsel.
I den i nordost delen av fornborgen utgår en gärdesgård från sten som löper ned längs borgbergets östnordlig del. Åt väster har man utsikt ovan Volvos fabriker i Torslanda. Nedanför fornborgen finns sentida gärdesgårdar av sten. Vid den arkeologiska besiktningen fastställde de arkeologiska myndigheterna att detta redan då var omöjligt att konstatera angående det fanns några rester kvar av stenvallar, då så gott som hela det eventuella borgområdet var bebyggt med villatomter.
På enstaka höjd mellan Salviagatan och Gårdstensvägen på Gårdstensberget i Angered fanns tidigare en fornborg belägen m ö. Fornborgen är tämligen okänd utanför de arkeologiska kretsarna och är ganska svårforcerad, men besökare klättrar dock upp för för att se den vida utsikten över land samt hav. De mest tydliga vid sidan från den moderna villabebyggelsen är spår av talets sten hägnader och husgrunder , vilka korsar marken på ett flertal platser, men även flintslagningsplatser och dylikt finns registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister.
Fornborgen i Askim , en gång i tiden tillhörande hemmanet Hult, ligger vid ett 35—45 meter högt berg vid Välen längst in i Askimsviken.
Orsaken till detta är att registrets huvuduppgifter många gånger är ett halvt sekel gamla och läget vid havet gör för att växtligheten här till skillnad mot mer inlandsbetonade fornborgar inte har växt sig lika rik, som gör att stenvallspartierna blir överväxta. från fornborgens stenvallar finns endast kortare partier bevarade och dessa skärviga stenar är idag mot stora delar överväxta eller nedrasade.
Fordom torde ett parti i söder också ha varit någorlunda lättframkomligt, ty det finns antydningar från korta stenvallar i en klyfta.
Skärholmens fornborg – Wikipedia
Åt alla väderstreck utom åt väster är den skyddad av stenvallar, idag tydligast synbara i norr och söder, dock under ljung- och buskavsnitt går det för att stampa sig fram och känna raserade stenvallspartier även i öster där de längsta partierna finns. Det är möjligt att man äger använt sig av lössten från stenvallen då man har byggt gärdesgården, då båda besitter varit kallmurade. Arkeologerna misstänker att den existerar en rest efter en palissadliknande konstruktion, då den 1—2 m breda rännan är stenfylld i den 0,2—0,4 m djupa bottnen.
Vallens bredd är från 0,5 m till 4 m, oftast cirka 1 m och tillsammans med en höjd på 0,1—0,4 m. Stenvallen ansluter till avsatser och klyftor i bergssluttningen. Dock har fornborgen till större delen försvarats från naturliga branter.