Försök till tvångsuppbyggnad
detta finns även stora skillnader i omfattningen från tvångsvård i Sverige, trots samma lagstiftning. Tvångsvård finns internationellt reglerad i bl a FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ifrån och europeiska konventionen om skydd för dem mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ifrån I Sverige liksom i de flesta välfärdsstater i världen pågår i stort sett ständigt en diskussion om tvångsvården, dess berättigande och möjligheterna att reducera tvånget.
Lancet Psychiatry publicerade nyligen en studie av tvångsvården inom 22 europeiska länder samt Australien och Nya Zeeland [1]. Avgörande för vårdens legitimitet existerar ett gott bemötande. Det finns stora skillnader internationellt i den psykiatriska tvångsvårdens omfattning. detta är också viktigt och fullt möjligt för att minska behovet av tvångsvård genom tidiga insatser i öppen och sluten vård och ökad tillgänglighet i såväl barn- och ungdomspsykiatrin liksom vuxenpsykiatrin.
När författarna försökte analysera i vilket mån skillnader i lagstiftning kan förklara dem stora skillnaderna i tvångsvårdens omfattning fann dem inget säkert mönster. Socialstyrelsen har tagit fram ett förslag till en gemensam journalmall till hela landet så att registreringen av tvångsvården blir likartad [4]. När konverteringsmöjligheterna infördes plats förslaget ursprungligen att samma regler som nära andra beslut om tvångsvård skulle gälla.
Man har inte heller räknat in den assemblage som döms till någon form av rättspsykiatrisk vård och inte heller att fängelserna inom många länder fylls av psykiskt sjuka likt gör sig skyldiga till brott. När detta gäller den som kan fatta beslut ifall tvångsvård skiljer sig länderna också åt. Vår nuvarande tvångsvårdslagstiftning bygger på synen att vårdtvånget är ett undantag från frivillighetsprincipen och därför ska minimeras så mycket som möjligt.
Varför ska frivilligt intagna som försämras behöva bedömas som farliga för att få nödvändig vård? Data insamlades från relevanta myndigheter i dem olika länderna för perioden — Vad gäller omfattningen av tvångsvården fann man en tjugofaldig skillnad mellan länderna med den lägsta omfattningen av tvångsvård, Italien och Portugal, och länderna med den högsta, Österrike och Tyskland. Tvångsvården måste ske med största respekt för personen ifråga och hens integritet.
För närvarande pågår en översyn av inrapporteringen beträffande tvångsvård samt tvångsåtgärder i vården. Även i Sverige finns stora regionala skillnader i tvångsvården. Här behövs definitivt mer forskning och utvecklingsarbete för för att förbättra vården och minska stigmatiseringen. Vad gäller lagstiftningen skiljer sig länderna så att vårdtvånget i hälften av länderna motiveras av farlighetsrekvisitet. Tvångsvård uppfattas som problematisk både etiskt samt ur rättssäkerhetssynpunkt med tanke på den moderna synen på mänskliga rättigheter.
Ett annat grundproblem är synen på tvånget som ett undantag. Man ville också undersöka om skillnader inom lagstiftning och vårdens organisation och andra socioekonomiska förhållanden skulle kunna förklara de skillnader såsom finns. De fann en viss evidens på grund av att tvångsvård var positivt associerad med resurser till psykiatriska vårdplatser, högre satsning på hälsovård och större andel av utrikesfödda personer inom populationen.
I traditionella samhällen utan formell lagstiftning förekommer tvång regelmässigt i form av för att man låser in eller binder fast svårt psykiskt sjuka. Utgångspunkten var att tvångsvården ökat i omfattning i England under senare kalenderår trots en relativt ny lagstiftning med ambitionen att minska vårdtvånget. Polisen har i dem flesta länder också möjlighet att omhänderta mentalt sjuka. Det bidrar sannolikt till stigmatiseringen från psykiskt sjuka som potentiellt farliga och uppfattas också av många psykiatrer som diskriminerande.
i enlighet med Socialstyrelsens databas vårdas ca 12 personer årligen enligt lag om psykiatrisk tvångsvård LPT samt 1 enligt lag om rättspsykiatrisk vård LRV. När det gäller vård enligt LPT existerar könsfördelningen jämn.
Etiska aspekter på tvångsvård
Bestämmelsen om öppen psykiatrisk tvångsvård, ÖPT, var tänkt för detta men den medger inte tvångsåtgärder i öppenvård och möjliggör inte heller intagning av patienter som inte följer föreskrifterna. inom alla länder finns olika typer av rättssäkerhetsmekanismer inbyggda i lagstiftningen, t ex rätten för att överklaga tvångsvården till någon form av domstol. I studien ville man undersöka omfattningen från tvångsvård i dessa länder och i vad mån tvångsvården ökat eller minskat under talet.
Skillnaderna tycks vara oberoende av indikationerna till tvångsvård, vårdbehov eller farlighet och vem liksom beslutar: domare eller psykiatrer. Den svenska lagstiftningen bygger i första hand på ett bedömt vårdbehov hos patienten, men när det gäller konverteringen från frivillig vård som inneliggande mot tvångsvård utgör bedömd fara för patienten alternativt omgivningen ett nödvändigt kriterium. Farlighetsrekvisitet vid konvertering är ett sådant.
Sammanfattningsvis konstaterade författarna för att det finns mycket stora skillnader i tvångsvårdstalen mellan länderna i Europa och att detta finns stora svårigheter att göra jämförelser mellan olika länder eftersom rapporteringen inte är likartad i länderna och många gånger opålitlig. Psykiatrisk tvångsvård regleras i de flesta länder inom en speciell lagstiftning. Inte heller såg dem några tydliga samband mellan tvångsvård och socioekonomiska och vårdorganisatoriska faktorer.
När det gäller bakgrunden till skillnaderna mellan landstingen finns ingen trygg analys, men sannolikt handlar det om tradition och praxis på de olika klinikerna inom landet, eftersom lagstiftningen är densamma.
Stora variationer i omfattning av psykiatrisk tvångsvård
Lagstiftningen bortser i stort sett från tvångsvårdens mera långsiktiga betydelse som stöd för en patient tillsammans begränsad insikt. Det finns anledning att diskutera en del inslag i vår nuvarande tvångsvårdslagstiftning, som sannolikt bidrar till att lagarna angående tvångsvård tillämpas olika vid landets psykiatriska kliniker. I England, Frankrike, Spanien och Holland ökade omfattningen av tvångsvård under perioden, medan den var relativt stabil i de nordiska länderna.
Bekymmersamt är det omfattande behovet från tvångsåtgärder när det gäller barn och unga med svåra ätstörningar och självskadebeteenden, särskilt flickor.