Att överklaga en detaljplan
Högsta domstolen inledde sin prövning med att redogöra för Århuskonventionen och dess innehåll. Nedan följer en kortare redogörelse av konventionen och dess betydelse för frågan om klagorätt. Under vilka förutsättningar kan ett beslut om antagande från detaljplan överklagas av en förening med ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen, och hur förhåller sig förvaltningslagen, plan- och bygglagen och Århuskonventionen mot varandra i denna fråga?
Så handläggs en överklagande
Anna Wernerman ger i denna produkt hos Lexnova sin analys, mot bakgrund från avgöranden från Högsta domstolen. Högsta domstolen kom därvid fram till att mark- och miljööverdomstolens beslut skulle fastställas och överlämnande målet mot mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning. Definitionen, som omnämner bland annat kulturmiljöer och byggnadsverk, ansågs tala för att kulturmiljöintressen under vissa förutsättningar ska beaktas enligt konventionen.
Detaljplanen ifråga angavs avse en fastighet som ligger inom ett område som har pekats ut såsom ett riksintresse och beslutet att anta detaljplanen bedömdes aktualisera hänsynstaganden som mer tydligt fanns relaterade till kulturmiljön. Högsta domstolen har således funnit att en miljöorganisationkan ha rätt för att överklaga beslut om att anta en detaljplan. Plan- och bygglagen reglerar rätten att bestrida beslut om bland annat antagande av enstaka detaljplan.
Beslutet om antagande av detaljplan inom aktuellt mål var inte ett sådant beslut som avses i 13 kap. Prövningen avsåg i det fallet uppförande av en byggnad nära två naturreservat. Konventionens parter ska även enligt artikel 9. Bestämmelserna i 13 kap. En naturskyddsförening bedömdes mot den bakgrunden inom nämnda fall ha rätt att överklaga en bygglovsbeslut med stöd av 13 kap. Hänvisningen till förvaltningslagen innebär att den som beslutet angår har klagorätt om beslutet har gått honom eller henne emot.
Utöver den riktig som följer av dessa bestämmelser ska 42 § förvaltningslagen i ljuset av Århuskonventionen ges en tolkning som innebär att miljöorganisationer besitter klagorätt i fråga om bygglovsbeslut som aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade mot miljön och naturskyddet. Högsta domstolen har den 9 juli meddelat beslut i mål nr Ö avseende en förenings rätt att bestrida ett detaljplanebeslut.
Utöver klagorätten enligt 13 kap. I 13 kap. Även frågan om klagorätt för bygglov berörs i viss mån. detta nämnda ska ske genom att konventionsstaterna garanterar rätt till information, rätt till deltagande inom beslutsprocesser och rätt till rättslig prövning inom miljöfrågor i enlighet med bestämmelserna i konventionen artikel 1. Högsta domstolen prövar i aktuellt avgörande från den 9 juli mål nr Ö hur klagorätten skulle bedömas om ett förening som har till huvudsakligt ändamål för att tillvarata kulturmiljöintressen överklagar ett beslut om antagande av detaljplan med hänvisning till just nämnda intressen.
Vem får överklaga ett beslut ifall ändringar i detaljplanen?
Högsta domstolen anför inom avgörandet, med hänvisning till prop. Vad avser kravet på tillgång till rättslig prövning således regleras det i konventionens artikel 9. Nämnda bestämmelse stadgar att ett beslut om för att anta en detaljplan som huvudregel endast får överklagas av den som före utgången från granskningstiden skriftligen har framfört synpunkter och för att dessa synpunkter inte har blivit tillgodosedda. Föreningen, som bedömdes uppfylla kriterierna i 16 kap.
Nämnda artikel anses således tillämplig på en brett spektrum av handlingar som strider mot nationell lagstiftning som relaterar till miljön inom konventionens mening och den lagstiftning som därvid avses anses inte begränsad till lagstiftning rörande rätten till sådan information och sådant deltagande som konventionen garanterar. En av de kritisk frågorna är därvid huruvida beslutet ifråga aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relateradetill kulturmiljön eller ej.
Frågan i Högsta domstolen plats om den klagande föreningen, vars huvudsakliga ändamål angavs vara att tillvarata kulturmiljöintressen, hade korrekt att överklaga ett beslut om antagande från en detaljplan. Denna expertkommentar redogör för nämnda avgörande samt behandlar, med utgångspunkt i avgörandet, klagorätten avseende detaljplaner. Högsta domstolen konstaterade inom det avgörandet att de särskilda bestämmelserna inom 13 kap.
Högsta domstolen konstaterar att detta gäller sådana större verksamheter som avses inom bilaga I till konventionen och, i enlighet med nationell rätt, andra verksamheter som är kapabel ha en betydande påverkan på miljön. Mot denna bakgrund bedömde Högsta domstolen att 42 § förvaltningslagen bör ges en tolkning vilket innebär att miljöorganisationer med uppgift att tillvarata kulturmiljöintressen, och som uppfyller kriterierna i 16 kap.
Därutöver återfinns i 13 kap. Högsta domstolen konstaterar i avgörandet att det ej finns någon tydlig avgränsning när det gäller de beslut som omfattas av klagorätten inom artikel 9. Det finns dock en ytterligare begränsning avseende vem som anses vara klagoberättigad utifrån regleringen i 13 kap. Århuskonventionen Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande inom beslutsprocesser och tillgång till rättlig prövning inom miljöfrågor, Århus den 25 juni trädde inom kraft och ratificerades av Sverige EU är part till konventionen och dess innehåll utgör en integrerad del av unionsrätten.
Föreningen hade lämnat skriftliga synpunkter under detaljplaneprocessen som inte hade tillgodosetts och bedömdes därmed mot ovannämnda bakgrund ha klagorätt med stöd av 13 kap. Artikel 9. Konventionens omfattande syfte är att bidra till skyddet från den rätt som var och en besitter att leva i en miljö som existerar förenlig med hans eller hennes hälsa samt välbefinnande. Då såväl antagandet av en detaljplan som beviljandet av bygglov är av massiv betydelse är det av vikt att detta är tydligt vilka som anses berörda från besluten på sådant sätt att de anses klagoberättigade.
Plan- och bygglagen stadgar att kulturmiljöintressen ska beaktas vid detaljplaneläggning och bestämmelser vilket rör skyddet för kulturmiljön får enligt den svenska miljölagstiftningen anses höra till miljörätten. Högsta domstolen har således funnit i de idag ovannämnda avgörandena avseende klagorätt att en miljöorganisation kan ha rätt att överklaga beslut angående att bevilja bygglov och beslut om för att anta en detaljplan.
Högsta domstolen anför inom avgörandet att vad som ska förstås tillsammans miljö inte är definierat i Århuskonventionen, dock att vid tolkning av begreppet anses definitionen av miljöinformation i artikel 2.